Tankar idag

Jag tror att viss omedveten närvaro i nuet är ett tecken på välmående.

Igår var en sådan dag som jag kom på mig själv med att vara på väg och jobba för mycket. Jag ska nämligen ha två dagar i veckan för skrivande och musik. Så jag behövde faktiskt vara ledig från övrigt arbete. Av denna insikt att jag hade en helt öppen dag framför mig blev jag så glad så att jag hängav mig totalt åt frihetskänslan. Jag beslutade mig först för en sväng på Myrorna för att äntligen köpa nya scenkläder. Efter att kommit hem med dagens fångst av secondhand−älsklingar från 60−talet beslöt jag mig för att cykla till replokalen på söder för att sjunga igenom både övningar och nya låtar. Cyklade sedan sjungandes genom staden med ett bekymmersfritt leende på läpparna.

Väl framme vid replokalen skulle jag ta fram min telefon där jag har alla låt− och textidéer, men hittade den inte…var kunde den vara?

Letade febrilt igenom väska och alla fickor cirka fem gånger. Vissa dagar är det som att jag inte ser min telefon, inte mina nycklar, eller mina glasögon så jag gjorde detta letande metodiskt många gånger och aningen förbryllat. Äsch! Den var borta.

Då drog jag mig till minnes att jag kanske hade lagt den på pakethållaren medan jag låste upp cykeln, kunde jag ha lämnat den där och cyklat iväg? Då kunde den ju vara var som helts mellan Hjorthagen, Skeppsbron och Mariatorget…

Dessutom hade jag ett dygn själv med barnen framför mig, Oskar var bortrest…jag åkte hem, mailade honom om mitt mobillösa tillstånd och gruffade frustrerat hemma, lyfte på kuddar, filtar och gamla strumpor. Ingen mobil.

Satte mig vid datorn igen. Plötsligt såg jag ett mail. ”Jag heter Carl, din man har hört av sig, jag har hittat din telefon”.

Kunde det vara sant, en ängel! Och underbara Oskar hade kollat Facebookgruppen för Hjorthagen och sett att en kille hade hittat en mobil. Det var min! Praise be!

Mobilen kom tillbaka och jag var glad. Sedan tänkte jag på hur disträ jag blir när jag är uppsluppen. Och jag tänkte på det här med medveten närvaro i nuet som vi talar om ofta nuförtiden. Och jag tänkte att för min del är omedveten närvaro i det praktiska nuet ett tecken på att jag mår bra. Jag blir mer som ett barn. Ja, barn är faktiskt helt närvarande i nuet och glömmer ofta bort vad de gjorde för cirka en minut sedan. Eller så är de helt närvarande i fantasinuet och i leken, men den fysiska världens kanter och hörn är ganska ointressanta. Frågar jag var barnen lagt saxen eller sina stövlar kollar de på mig med stora frågande ögon, ”ingen aning, nu gör vi något helt annat, hur kan du fråga om det som hände för 30 minuter sedan?”

Är jag däremot lätt stressad över en hög arbete på jobbet där allt behöver planeras minutiöst för att tas om hand i exakta sjok, annars spricker alla tidplaner och budgetar och deadlines, då är jag fan så medveten i nuet, medveten om varenda liten rörelse och varje ansiktsuttryck hos folk. Och medveten om varje spänd muskel i ryggen.

Så av denna dag har jag dragit slutsatsen att medveten närvaro i nuet är ett komplext begrepp eftersom nuet består av flera lager, det fysiska nuet och det psykiska nuet. Och så förhållningssättet till både framtiden och dåtiden. Nuet är inte fixerat, det rymmer även en aspekt av just det nuets tanke om sen och snart. Ända gången det endast är precis just nu är i kravlösheten, men även då är tiden relativ därför att kravlös tid är full av förnimmelsen om en kravlös framtid, åtminstone i en vuxen människas medvetande. Och i en kravlös framtid är kanske inte mobiltelefonen det viktigaste på jordklotet?